IIIIAAAAHHHIIIAAHAAAAAAAAAA!
Solen skiner, första gången på året som man får känslan att den verkligen värmer (bara det är ju värt nästan ett eget skrik, eller hur?) foten känns bra och håller för en promenad med hjälp av en mindre rulle tejp, kilona faller av, livsgnistan återvänder, glädjen och den fåniga lyckan utan någon anledning alls finns nästan varje dag igen, det förflutna visar sig för en kort stund så jag kan sluta fred med det, bli fri från taggen i mitt hjärta och lägga det bakom mig på riktigt som ett glatt minne - men även som en viktig läxa att bära med sig resten av livet.
Framtiden är just runt hörnet. Den ser ljus och solig ut, hoppfull och glad, jag är så nyfiken på den. Precis som förr, precis som jag alltid gjorde när jag var jag, när jag var mig själv innan elände, förödelse och innan kampen om att göra mig till någon annan.
Lyllos den som vinner mitt hjärta. Jag är fantastisk!
