Det är så mycket jag vill berätta för dig, idag saknar jag dig så jag nästan tappar förståndet. Det var så längesen! Det är så overkligt att vi inte har pratat på 3 månader, det har ju hänt så mycket.
Det kommer så mycket konstiga saker i mitt liv nu. Jag vill berätta om dom för dig, för jag vet att du skulle bli så glad. Jag vet att du skulle säga "allting har en mening" - precis som du alltid har sagt. Men jag mår bra mamma. Trots att du fattas mig så enormt vill jag att du ska veta att jag mår jättebra. Jag vet att du vill att jag ska leva varje dag - och det gör jag. Och jag minns dig precis som du var, precis som du vill att jag ska göra.
Din julblomma lever än. Det kom tre stjälkar med stora klockor och det är först nu i slutet av mars som den har vissnat ner. Jag kan inte slänga den, det är helt omöjligt. Så jag ger den en skvätt vatten då och då och hoppas den klarar sig till nästa jul.
Kajsa har en kille. Fast hon säger att dom BARA är kompisar såklart. Precis som jag alltid gjorde när jag var ung. Minns du det mamma? Minns du hur arg jag blev när du tjatade om det? Jag försöker att inte tjata på Kajsa om det, men det är svårt. För han är så söt och passar henne så bra. Du hade sagt att dom är äktenskapslika! Igår försökte jag förklara för henne vad det är... Men det är svårt att förklara och gick väl inte så bra. Hur förklarar man det mamma? Jag vet att du hade tyckt att det var så roligt! Han heter Kalle, precis som pappa.
Jag pratar med Anette och Jan-Erik nästan varje vecka. Det går bra att komma överrens, du hade blivit så glad för det. Vi pratar med varandra när vi saknar dig, när vi plötsligt kommer på saker där du fattas. Ingen av oss är särskilt glad över ansvaret att ta hand om A n n e b e r g. Men det var din sista vilja, så vi gör det för din skull. Det går bra.
Emelie har kommit långt med sitt körkort. Men nu har hon en intensiv period i skolan inför studenten, så vi lägger det åt sidan lite och satsar ev på uppkörning nån gång i april/maj. Det är så overkligt att vara ute och åka med henne. Jag vet att du hade varit så stolt över din älskade Emelie.
Jag måste jobba nu. Jag har ingen arbetslust alls och är bara ledsen idag för att du fattas. Om du hade funnits så hade jag ringt till dig lite bara för att få höra dig. Jag har ingen att fråga när jag inte vet vad jag ska göra. Så jag frågar alla möjliga vänner jag kan komma på. Dom måste tycka att jag är helt dum i huvudet. Men det är inte så lätt när man är ensam vuxen i sitt liv. Du hade heller inte vetat vad jag ska göra. Men du hade hjälpt mig och tröstat mig och trott på mig vad jag än hade valt. Det hade räckt. Hjälp vad jag saknar din röst. Men nu måste jag gå.