En annan sak jag fascinerats av den här veckan är sekunder. Hur man kan tajma och synka sina sekunder helt omedvetet. Det är nästan otäckt tycker jag. För har du tänkt på hur OTROLIGT mycket som ska klaffa för att man ska möta en annan människa på en plats utan att man stämt möte? Om jag hade kört några km långsammare, om jag inte kunnat köra om den där lastbilen, om jag parkerat några meter längre från entrén till mc D, om jag hade kissat bara några sekunder till eller tvättat händerna bara lite längre...
Om han inte hade klivit in just på den rastplatsen, om kassaexpediten hade varit några sekunder snabbare, om personen framför i kön bara köpt hälften så mycket. Om han hade borstat sina tänder några sekunder kortare den morgonen och kommit iväg bara liiite tidigare. Eller om han hade ställt sig i en annan kö, som bara gått sekunderna snabbare - så hade han passerat min väg mellan toan och kassan och hunnit gå och sätta sig, bara sekunderna innan jag klev ut och gick den korta sträckan på fem meter. För det var där, på de fem metrarna våra världar hade en molekyls chans att sammanfogas just den dagen.
Ok, en gång - jag köper det. Det händer och när man tänker på allt som ska till så ler man. Det är som att gå på Ocean bouleward i Miami Beach och möta en Grimsås-bo. Det kan man. Då skrattar man och tycker det är fantastiskt. MEN 3 GÅNGER PÅ 4 DAGAR! I en krogdörr går han ut, just exakt som jag ska gå in. På en promenadväg en kväll, där ingen av oss brukar gå. På en Mc D utanför Örebro. I en 6 månaders liten varböld har vi missat varandra med samma sekunder. Men från den sekunden som bölden försvann så är sekunderna synkade igen. En fakking rastplats i Örebro. Det kan ju för f-n inte ens hända. Jag tror att den är världsrekordet, den slår t.o.m rödljuset utanför M ö l n d a ls S j u k h u s.
Det blir nog inte tydligare än så här att han ska finnas. Jag vet inte i vilken form eller vad jag ska ha människan till, men jag väljer att inte fundera över det och värderar det inte - allting kan man inte förstå. Men jag har nu kommit så långt att jag har ACCEPTERAT att det ska vara så tills vidare.
Plötsligt börjar sekunderna kanske hoppa fel igen. Vi kanske aldrig hörs av igen. Då ska det vara så, då accepterar jag det. Men jag kan bara inte bortse ifrån hur otroligt enkelt vi tog vid där vi slutade en gång. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara möjligt.
Jahopp. Det var dagens religösa inlägg. Gör dig själv en underbar söndag! Det ska jag göra..samtidigt som jag laddar för en underbar vecka på vägarna. Malmö, Gbg, Helsingborg. Det blir inte mycket bättre än så.