Kärlek

Idag har jag bytt in min vapendragare och bästis, för en ny bekantskap. Som alltid så gör det lite ont att lämna ifrån sig nånting stort, jag har kört många, långa, sköna, trötta, pigga, soliga och sliriga mil i den där mörkgråa faran de senaste två åren. Love you mate! Men nu var det dags. 

Det tog mig lång tid att komma fram till ett beslut i dec/jan när jag började kika runt. Jag var SÅ nära att välja audin, men jag blev för snål. Med dom måsten jag inte vill leva utan (dragkrok, dieselvärmare  och hyfsat med hästar) så skenade den iväg nåt i hästväg. (Hehe..)

Så jag valde tillslut den jag aldrig trodde jag skulle välja, nämligen Volvo v60... Det var helt klart mest bil för pengarna, lite roligare, lite smidigare - men ändå en helt ok stor bil. Saken var den att EXAKT den med de valen (motorn, sätet) jag ville ha fanns förstås inte för provkörning hemma då. (för motorn är ny för 14 och fanns ännu inte...) Så jag fick köra två olika och bl.a. en V70 med rätt motor (men fel säte) för att bilda mig ett hum. Sug på den!

Tillslut sa både jag å Henke (som oxå hade grymma problem att bestämma sig) - att näe, nu väljer vi bara! Nu tar vi varsin v60 och därmed bastu. Sagt och gjort. Stort tack oxå till min fine göteborgsvän, världens bästa Samuel, som fick tragla bilar med mig dag ut och dag in och under ett antal luncher under den perioden. Grymt mycket värt när man själv är helt borta. 

Så mina förväntningar idag var mycket små. (Det är svårt att veta hur det hundra kommer kännas när man bara plockat ihop lösa bitar från olika bilar, i huvudet) MEN så bra det blev! Det var kärlek direkt. Kära hjärtanes sicken bil så go! Jag älskade den på stört. (Och det mina damer och herrar är inget som händer varje dag) Jag tror inte jag känt sån ögonblicklig förälskelse för en bil sen jag sprang på fröken Skoda år 2001. Jag ville nästan sova i den inatt, men tänkte att det kanske skulle uppfattas märkligt mitt i stan. ;)

Den har blivit döpt oxå, ganska oväntat. "DEP - Det e' Petterssonskan." Fyndigt tyckte jag, it's a keeper. 

Fick mig att minnas min allra första bil, en beige Mazda 323 som hette "LPK - Lilla Petterssons Kärra" 

Körde direkt till TPs monteringshall och fick förnödenheter som gps och telefon inopererat.

Förutom det har jag blivit utnyttjad, varit sekreterare, gjort 9 km på Cardios löpband, handlat, lagat mat, uppfostrat barn (det gick sådär...) och hämtat Emme efter långpass i teater. En helt vanlig dag alltså. Imon har vi våra vänner finnarna på besök hele dan i två dagar. Suck. Jag kommer knappt kunna lämna kontoret i min goa bil. En liten sväng till Falun eller nåt hade känts bättre just nu. Men nähä då, nu ska det tragglas brandregler på finska i två dar. (Engelska får jag hoppas med lite tur...?) Suck. 

Ei saa peitää. 

Gonatt.