Måsten & Sol, a no no-combination

Har en del måsten idag. Några saker som jag verkligen borde. Vuxenstuff. Städa och motionera och kolla upp en del saker som jag inte känner att jag har stenkoll på…

För vem ska göra det i mitt enmansföretag om inte jag gör det? Inga. Hon är kass fröken inga. Lämnar både disken, tvätten och dammsuget ogjort.

Allt, allt ska man behöva göra själv…

Det är svårt nu. Det är varmt ute. Solen steker. Kroppen skriker efter värmen ju mer jag ens snuddar vid tanken om vintern som gått. Just motionspunkten är inga problem att få in. Skulle kunna ägna timmar ute i skog och mark om kvällarna. Och det är ungefär det jag gör nowdays. Kan inte få nog av det ljumna och det gröna.

Jag älskar skogen. Och havet. (Har jag sagt det?) Its a no no-combination också… Varför tror ni jag håller till i Småland och vid Skånes kust?

Jag älskar landet också. Alltså riktiga fet-landet. Doften av gödselstack! Kohagar med tusen maskrosor. Stenmurar och smultron. Faluröda stugor. Surret från höfläkten om sommarn. Ägg och spenat i bondens kök om kvällen. Kossornas tomma blickar när de står slöa och idisslande i hagarna. Känslan av att sitta på en häst i galopp över en åker som aldrig tar slut. Ett kvällsdopp i sjön med hödamm över hela kroppen mitt i slåttern. Och tuppen som gal innan ens solen haft vett att gå upp ordentligt.

Och storstan. Fläskigaste asfaltskvartéren i Sthlm. Flemminggatan på Kungsholmen när det regnar och bussen är försenad. Doften i tunnelbanan. Vårsolen på Dramatens trappa. Värmen på Olearys i Götgatsbacken på Söder en mörk vinterkväll. Musslorna på La Familia på Alströmmergatan. Maria Kyrka. Cykla genom Rålambshovsparken längst ut och hoppa i Mälaren från Smedsudden under Västerbron. Norrmälarstrand en blåsig vinterdag. Stå på S:t Eriksbron och känna tåget som dunkar under.  

Contradiction är det engelska ordet. Den svenska översättningen gör det inte rättvist. Ibland är jag bara en enda stor contradiction! Jag kan inte välja.

Men idag blir det varken det ena eller andra. Men Jönköping är fantastiskt vackert. Och jag har mina ställen här också… Ett nytt favvisplace är tex kompisens balkong. Där finns det soool! Och bubbel. It´s a yes yes-combination. Vi blir kloka där också ibland. Och det är ju ändå det som är meningen med livet? Ibland kommer vi inte fram till nåt endaste. Men vi har i alla fall haft trevligt under tiden. Så får det bli! Jag avskyr tisdagar. Har bestämt mig för att försöka sätta lite guldkant på dom i stället. Så kanske dom inte blir så hemska?

Mina måsten kommer att finnas kvar. Imorgon kan det regna. Man ska leva som man lär. Jag har hundra bra ursäkter till. Fast egentligen behövs dom inte. Njuuut!!! Det är en skyldighet för den som har chansen.

Tjing!