Mor lilla mor...

...vem är väl som du? Ingen i hela världen.

Gårdagen är nu ältad och smält. Det var en salig röra av Playtones, regn, Jill J, regn, röd Fun Light, borttappade vänner och ännu mera regn. Jag var i skick som en dränkt katt när ja lade mig i torken inatt. Men Lundkvestarna är ändå Lundkvestarna. Alltid lika kul att ses. Och nu med facit i hand hade jag inte behövt att oroa mig för gamla spöken. Jag träffade många från min gamla värld. Och de sa alla att jag var en bra människa och att spöken inte var bra människor. Tack! Äntligen klarnar det för folk! Det var så skönt. =)

Ett av få minnen jag har av min pappa, är hur vi brukade plocka liljekonvaljer till kära modern på Mors dag. Han tog min lilla hand i sin och sen genade vi genom kohagarna och över stenmurarna tills vi kom ut på grusvägen på andra sidan byn. Så pekade han och sa: "Titta Anna-Karin, Hassel, stenröse, lite lövskog och lite sluttning. Då finns det liljekonvaljer. Men också orm. Så var alltid försiktig! Konvalj och orm trivs på samma ställen... Där borta under hasselträdet är jag säker på att du kan plocka en jättebukett." Han hade så rätt. Jag saknade dig så idag Pappa. (Idag också...)

Det känns som om kära mor oxå hade tänkt på det... Väldoftande vitt guld i varje rum på Anneberg. Vilka buketter!

Och det är inte alla som åker å grattar sin mamma idag och själva får med sig världens bukett hem. <3





Supertrevlig morsdagsmiddag. Pratade länge med brodern. Han verkar må ganska bra. Han hade pekat finger å jagat livet ur en långtradarchaffis som körde för långsamt. Igen. Så allt i sin ordning mao. Sen gav han mig världens idé! Världens mest användbara Skåneidé... Ska forska i den i veckan. Sen kanske det kan bli ett altandäck i sommar ändå... Tack bror! <3

Älskar dig lilla mamma. Du måste alltid finnas.