Ja, så är det visst. Tänkte inte på det... Årets största "det är synd om mig, jag orkar inte om världen är emot mig det minsta"-period verkar vara över. Det är "tur" att jag ibland blir påmind om att jag har vänner som också har sitt. Alla har sitt. Min beskärda del av kakan är absolut inte den sämsta. Tvärtom. Fy skäms Pettsson. Och ja. Nu skäms jag. Jag skäms för att jag glömmer bort hur bra jag har det. Skärpning!
Tog sovmorgon idag! Började jobba 10.30... Jodå såatte... TV-eleändet och de få stackars lampor som fortfarande fungerar satte ju såklart igång igen miss i nassen. När jag just lyckats somna. Sen var det kört. Kl 6 imorse mailade jag mina kollegor att det vore bäst för dom att jag fick sova ut... Sen drog jag täcket över huvudet igen. Det sägs ju att man ska bryta mönstret ibland? Så det gjorde jag idag. =)
Nu är jag stark igen. Snart okrossbar. Så ikväll ska jag ska jag göra alla vuxensaker som den elaka världen tycker att jag borde pyssla med lite mer tydligen. Tänker börja med att köpa proppar och proppa i proppskåpet. Köpa fel glödlampor igen och kanske lyckas byta runt lite. (klädkammaren är prio 1, kul färgkombo på mig idag...) Laga cykelpunka. Inte gråta över de tusenlappar jag fick lägga på bilskruttet. Kopiera stugnyckel och skicka till Skåne = bananer & myror ut!Städa lite till nån fet rockplatta. Tvätta mycket och sen bara blåsa undan askmolnet. Det var nog allt.
Du som tycker att det låter som en kul kväll - är välkommen att göra mig lite sälle. Jag bjuder på en varm kram.
Tjing!