"If you only walk on sunny days, you´ll never reach your destination..." Nää... Så är det ju såklart... Ibland måste man ta i lite mer. Även om det inte känns bra. Det låter inge vidare i mina öron. Men är tyvärr alldeles sant.
Har jag sagt att jag älskar maj månad? Galet så vackert det är ute. Allting blommar. Var tvungen att åka över Sandseryd hem för alla jasminers skull. Och för all hägg och all äppelblom. Och för att det ryktas att polisen bevakar E4an.
Börjar inse att jag snart måste klättra in i en bikini. Bland folk alltså. Det kommer bli en fadäs. Kan bli lika stökigt som att försöka få på sig en bärsele. Mitt gamla trix att det alltid går att köpa en som är större, låter inte lika smart längre. (bikini alltså. inte bärsele) FINNS det större tro?
Nähä... Traska runt i lövskog och ta bilder på minsta snigel ger ju kanske inga större positiva överraskningar i provhytten. Här krävs nog både hårdhandskar och löparskor. Vatten och bröd. Och ett mindre mirakel.
Rekade spåret uppe på Axamo igår. Helt ofrivilligt faktiskt, plötsligt när jag var som mest vilse stod jag i stort sett mitt på landningsbanan å då var det lixom bara ett stenkast kvar till spåret. Det behöver definitivt bultas till. Jag ser det som min uppgift. Trots att jag absolut inte kan springa. Aldrig kunnat. Kommer aldrig att kunna.
Har jag sagt att jag är envis oxå? Och fiffig? Extremt jobbigt att bli omsprungen hela tiden... Då känner jag mig ännu mer värdelös. Så jag springer varvet på fel håll. Och MÖTER alla istället. Då blir alla långbenta gaseller istället irriterade på MIG. Moi.. Vägbulten på fel håll. Det känns mycket bättre. =)
Gu så smal jag kommer bli när jag sprungit/krälat/ålat 4,8an idag. Frågan är om jag inte redan nu kan beställa en storlek mindre? Sen kommer kottarna. Det kommer att tjatas om pannkakor. Snälla mamma... Då får jag göra pannkakor och blunda när dom smaskar i sig. Säga nej till dom små änglarna en måndag när dom just kommit hem är heeelt omöjligt.
Problemet med Petterssons A-K och pannkakor är att hon bara kan göra 7 st. Varken fler eller färre. Det är ett mysterium. (jaaa, jag veeet. jag är en sjuk människa.) Fungerar dåligt i ett huhåll på fyra pers. Eller på fem. (har jag minsann fått höra) Kanske är det meningen att vi bara ska vara 3 forever? För då funkar det ju utmärkt. Alla blir mätta.
Men just idag är jag mer för mirakel. Övertaligt antal pannkakor bortskänkes! Välkomna!
Tjing!