Vad det gick ut på var i alla fall att jag tyckte synd om mig själv, hade en dålig dag, (bara det vanliga alltså) gjorde en deal med mig själv för att komma ur sängen på morgonen och köpte mig en resa till Turkiet som plåster på såren. (helt ny tröstmetod dock)
Så nu går jag mest och väntar på att det ska bli den 13e juni. Jag väntar även på att det ska bli helg. Det är det visst nu! Gu så skönt.
Ställde mig upp på mitt kontor, (långt efter att jag borde gått hem) släppte alla papper och lät dom signa ner på mitt skrivbord. Svor en ramsa över ett fraktbolag, gav upp, släckte lampan, vinkade glatt till chefen och gick hem och letade efter något roligt att läsa som skulle få mig att varva ner.
Hittade en go gammal klassiker i min kökssoffa. Plöjt igenom den i em. Lätt att tro att den bara är rolig. En av få böcker jag läst där jag kommer på mig själv med att ligga ensam i soffan och skratta högt. Fristående kapitel om vanliga människors liv. Episoden som heter "Fotboll" får tårarna att rinna. (handlar inte om fotboll... utan om en man som tänker på en match mellan Örebro-Hammarby när han ligger med sin tjej för att han inte ska komma för snabbt till finalen)
Men faktum är att berättelserna också säger något mer. Om man läser mellan raderna. (dock inte fotbollskapitlet...) Och det ska man ju göra. Definitivt om det är Fredrik Lindström som är pappa till innehållet. Han pissar på alla oss svenskar som går på sparlåga och inväntar livet som det ska bli sen. Otroligt skickligt formulerat. Otroligt nyttig och lärorik. I min värld är Lindström kung. Finns att låna hos Petterssonskan för den som vill.
Läs den!!!
