26 maj 2012

Förlåt oss våra synder...

Terassen...
Vilken kväll så ljuvlig igår. Värme, sol och hela marknads-jkpg var smockfyllt med folk. Grannkäringa och jag tog ett iskallt glas rosé på S p i r as nya terass som badade i solen klockan 8 på kvällen. Sen gick vi till Piren och åt. Helt klart årets bästa fisk så här långt. Torskrygg med örtcreme på Aqua - just do it.

Tidig i säng och i nyktert och vuxet skick. Redo för att nyttja det återfunna mörkret om natten och för att sova ut inför dagens övningar. Men se att så enkelt är inte livet. För då var det nån som absolut skulle prata allvar. Kl 12. Kl 02.23 och kl 03.05. Jag hann precis somna om mellan ringsignalerna och låg sen vaken större delen av natten med väldigt konstiga nyheter som snurrade i skallen. Kl 9 imorse ringde han igen, bara för att säga att han nog hade brett på lite för mycket och tog mer eller mindre tillbaka sin söta kärleksförklaring.

Folk är tamejfan inte kloka. Hur svårt kan det vara att veta vad man vill? Antingen så vill man nånting eller så vill man inte! Man kan inte hålla på och ändra sig från dag till dag. Det fick man väl för bövelen lära sig när man var liten? Förbannade amatörer. Jag tror minsann att Målarpelle har doppat sin pensel för sista gången. Hos Pettsson kan man inte komma och gå som man vill. Nä... då kan det hända att man får ett "dra åt helvete" tillslut. Laddar för den.

Idag är det visst lite konfirmation på agendan. Lillskruttan...  Men var tar åren vägen? Hon som ska vara min lilla, lilla gosegris tänker visst bli stor som alla andra. Femton år snart... Moppe... Herregud. Jag vägrar! Protest! Jag är emooot! Men det hjälper visst inte.

För övrigt kan jag ju bara säga att jag har det så orättvist bra som kan harva runt på jobb i Norrland en vecka, bara för att komma hem till en färdigskräddad konfirmation hos barnens pappa med familj. Hur många separerade mammor har det så tro? Inte många om man har tillgång till den enkätundersökning som jag håller på med... Helt galet vad skilda människor bär sig illa åt mot varandra och gör illa dom stackars barnen. Det är väl för schööen inte barnen som ska behöva lida för att föräldrarna bestämt sig för nåt? Och jag blir chockad när man ser hur många som använder barnen som verktyg för att nita varandra. Har det ens slagit dom VEM det är som dom gör illa egentligen? Jag antar att jag åminstone har lyckats med en sak i mitt liv - att få barn med rätt person. Jag blir mörkrädd när jag ser hur många människor som har fått detsamma med FEL person och hur deras liv är ett enda långt konfliktelände. Tusen tack till fam G e i j e r som håller i hela kalaset och bara överlämnat efterrätten till mig.


Nu ska här bakas, sen kommer lilla mamsingen med bussen, sen ska här konfirmeras, sen ska jag skjutsa hem lilla mamsen till skogen, sen ska jag köra tebax till stan och sen ska jag be eländet fara åt helvete.

Det blir en go lördag. =)