Vissa dagar går inte att förstå sig på. Varför dom blir som dom blir eller hur allt elände bara kan hitta en å samma dag att sammanstråla på... Idag är nog det finaste exemplet på länge, på just en sån dag.
För det finns INGET som har gått min väg idag! Mitt under en utbildning som kunde fått en DAMP-unge att somna ringde såklart Målarpelle å delade med sig av sina framtidstankar å lite andra tankar. Info som jag helt klart hade kunnat vara utan. Utan att vara föör detaljerad kan jag bara säga att dagens tips är: bli aldrig kär å häng upp ditt hjärta på en piltavla - det gör jävligt ont att få det krossat. Av utbildningen minns jag inte ett smack. Tack Pelle.
Att ta sig till Landvetter genom tårar var inte en bilresa. Det var en expedition!! Det var stop. Det var avstängt. Det var telefonsamtal med gap å skrik. Tack å lov ringde Sandra oxå så jag fick skälla ut nån helt stackars oskyldig.
Det här är inte jag. Inte mitt liv. Jag vill ha tillbaka mitt gamla.
Men det hinner jag inte nu. För nu ska jag boarda första sträckan till Arlanda.
