Racerfart hem för att hinna se små döttrar innan dom slocknade. Å för att hinna pussa till den där goe ett par minuter... I den famnen försvinner världens alla sorger. Vi bara skrattar så fort vi ser varann. Att man kan bli så glad av nån? Häromdan bestämde vi oss för att ta det väldigt lugnt. Oj. Det går riktigt, riktigt dåligt. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska ta vägen av skräck å lycka. Snacka om att ta en dag i taget! Imorgon kan han vara borta... Hemska tanke. En timma i taget funkar oxå...
God natt extremt konstiga värld.
Exsvägerskor...
