Vaknade och kände att knuten i magen var lite mindre! Klev upp direkt innan det gick över och tänkte att den här jäkla regniga tisdagen skulle få sig en match. Växjö och lunch med en trevlig kund stog på agendan. Det var skönt att komma ut på vägarna igen, fortsatt flyt på jobbet och jag får bara vara glad så länge det håller i sig. Dock hinner man tänka en massa onödiga och både bra och mindre bra tankar mellan telefonsamtalen under 1,5 timma i bilen. Men int blev jag klokare int.
Satt i bilen med min kund, på väg ut till en golfbana där vi skulle käka när bilstereon plötsligt tystnade, ringsignalen ljöd och Pelles namn lyste i displayen på min lur som satt i hållaren mitt på instrumentbrädan. Jag stirrade på displayen. Kunden stirrade på displayen. Jag stirrade på kunden. Kunden stirrade på mig. Vi höll på så en stund... Jag hade inte en chans att komma undan. Tillslut fick jag helt enkelt svara kort och be att få ringa tillbaka lite senare för att inte verka helt dum i huvudet.
Förmodligen är det lite senare nu. Men senare ikväll är väl oxå lite senare? Lite senare kan väl oxå vara nästa år? Eller nåt? Det är svårt att definiera det där. Men hela eftermiddagen har jag gjort allt jag kan för att dra ut på det. Körde den allra lääängsta och småländskaste vägen hem från V-sjö genom det verkliga hjärtat av Småland och A. Lindgren-land. Lammhult... Vrigstad... Det är så gulligt och så småländskt med gärdesgårdar, stenmurar och små stugor utmed vägarna som det bara kan bli. Plockade upp Kajsisen på June när jag var tebax från Växjö. Sen gjorde vi ett par timmar på A-sex. 12 dagar kvar till Turkland och vi var tvugna att bättra på strandgarderoben. Flip-flops, nån klänning till mig, några par shorts till Kajs and so on... Skojsigt var det!
Sen åkte vi hem å käkade hemmagjorda burgare. Sen trillade Emme in. Hela tiden var det lite senare. Jag har inte ringt. Fy schöen vilken karaktär jag har. Eller snarare: Jag är livrädd! För jag kommer inte att ha en chans, ingenting att sätta emot och kommer att bli uppäten levande i detta tillstånd. Jag tänker inte ringa. Jag tror jag måste diska. Tvätta. Blogga. Koka kaffe. Göra matlåda. Stryka en ko. Slakta en duk.Vadsomhelst. Men jag hinner inte ringa. Inte nu.
Vuxet.