Arg

När jag vaknade imorse var jag arg. Nu menar jag inte att jag vaknade på fel sida, jag menar att jag vaknade och var heligt förbannad! Jag var arg på gamlingarna, på kommun och landsting, släkten, mig själv, det tomma kylskåpet, min granne (som är världens snällaste och bara ville ge mig en bamsekram i trappuppgången för att jag skulle få en bra dag, jag var inte på kramhumör...) bilen, stadens väghållning, världskrigen, rödljusen, människorna på trottoaren och alla dom andra orättvisorna i världen som du bara kan komma på. Såna dagar blir det sällan bra.

Jag är fortfarande arg. Att jag har haft dörren stängd och en jävligt sur uppsyn har hjälpt föga. Ett gäng studenter från nåt märkvärdigt universitet har varit här och gjort nåt jobb - dom har haft noll känsla för min stängda dörr och mitt Frankenstein-ansikte. Eftersom dom inte jobbar på företaget i vanliga fall kunde dom ju omöjligt veta att just idag var dagen som man kanske inte bara skulle låta bli att prata med mig, utan även lämpligast gå så långa omvägar (tågstationen nere i centrum är inte alls för långt) som möjligt kring mitt kontor och låtsas att jag inte finns. Kunde ju inte dom veta. Men dom vet det nu.

Som tur är har vi ett par boxhandskar för nödsituationer. Så jag körde järnet med dom en stund. Sen blev det något bättre.

Nu ska jag umgås resten av kvällen med stackars Ninnis, (stackars, stackars henne) vi ska shoppa rekvisita för lördag (det blir väl mer inredning kan jag tro) och äta nåt gott.

Fast jag är arg, kom ihåg det.