Jag erkänner frivilligt att jag har absolut INGET att göra med den talangen. Jag tog mig hjälpligt igenom en allmän kurs på högstadiet och valde sen en gymnasielinje helt befriad från matematik. Lilla fröken i det här hemmet tänker däremot plugga ekonomiprogrammet på gymnasiet som börjar i höst. Hon tycker det verkar vara en bra start eftersom hon ju ska bli mäklare. Det har hon vetat i många år. Faktiskt ända sen hon och Wilma hamnade i baksätet i bilen på en av min och Jennies "hus-drömmar-rundor". Sen skulle dom bli mäklare bägge två och tjäna fett med kosing. Det måste vara minst fem år sen? Men det håller i. Stolt moder är jag i alla fall och supportar som alltid.
På tal om stolt moder å kärlek till barnen å allt det där, så har min stora låtit det långa hårsvallet falla. Blev jättesnyggt! Nu är vi två korthåriga flickor i familjen. <3 Men sminka sig tänker hon minsann inte! Där går faktiskt gränsen. Ibland får jag frågan om mina döttrar har samma far? Och ja, det har dom, det är jag alldeles säker på. Men ibland undrar jag hur det är möjligt att få två så olika barn av samma kön med 1 år och 10 månaders mellanrum. Hur jag än letar så finner jag inte en enda likhet. Jag älskar dom dock med samma stora och blödande hjärta. Emelie för att hon är så speciell. Kajsa för att hon är så himla vanlig. Det är märkligt hur kärlek kan vara lika stark, men ändå... eh... annorlunda.
Lika som bär...?
Men nu packar jag bikinin och ett par bira. Tutar ner mot de småländska djupa skogarna och river av "Det som sägs i bastun stannar i bastun, del 2" Inte klokt att det gått två år sen vi satt där sist! Mamma Mia, det har ju hänt en del sen dess... Å hur bra är det med bastubad å snörull precis efter tidernas febertopp? Hm... Det får bli ett experiment helt enkelt.
Ha en go fredag govänner!



