En lördagskväll satt jag och Annelie hemma hos henne och tyckte att det mesta var faktiskt ganska surt, mörkt och trist... Och jag sa att vi kan inte sitta här och gnälla, vi får hitta på nånting att se fram emot istället! Men vadå? En fest kanske? Ska vi göra en fest och bjuda in alla vi känner? Och till vilken ursäkt kan vi göra det?
Sen kom vi på att eftersom jag flyttade för ett par månader sen, så kunde ju en inflyttningsfest kännas helt regelrätt. Och Annelie tvingade mig att skapa ett evenemang på fejjan den kvällen och sen satt vi och bara klickade i alla möjliga människor och resonerade som så att dom som kommer, dom kommer...
Och det gjorde dom. Igår... Vi rev av allt från styrdans i köket till förtroliga samtal på balkongen, som mest var vi nog uppe i 30 pers. Jag tänker låta bilderna tala för sig själv och bara kort säga - att det borde vara förbjudet att hållas isär från människor som ger så mycket glädje, värme och kärlek i hjärtat. Det blev jag väldigt påmind om igår.










