...kommer ledsen. Det vet ju alla. Men jag har bestämt mig för att strunta i det idag. Jag ska ta en dag ledigt från stöket i äldrevården. Jag ska inte ringa min mamma idag, ta en paus helt enkelt och samla nya krafter. Hon vill nämligen inte prata med mig, jag är bara väldigt obekväm som försöker ändra saker som är akuta och nödvändiga för att hon ska kunna bli bättre och få en chans att komma ur sin megadeprission. Men varje samtal slutar i tårar, hon vill inte att jag hör av mig och kan inte nog säga hur ledsen jag gör henne och hur elak jag är som får henne att må ännu sämre. Själv hör hon aldrig av sig längre.
Jag kan inte ens säga hur ont det gör att ha förlorat sin mamma, fastän hon ändå fysiskt finns kvar. Ihop med en massa andra ingredienser i den här soppan blir det en maktlöshet av en storlek jag aldrig någonsin känt förut. Jag är så rädd att hon aldrig ska bli sig själv igen och att jag ska minnas den här hemska tanten istället för det lilla glada och tokiga energiknippet som alltid varit min mamma.
Men just det ja. En day off från äldrevården var det ja. Så, nu tänker jag inte mer på det. Idag blir det en strålande dag på vägarna under blå himmel. Men först ska här korr-läsas resultat från fotningen förra veckan! Brådis nu, om en dryg vecka måste allt material vara klart.
Vad händer om det börjar brinna hos din granne? Har du tänkt på det? ;)