Herregud, 20 eller 22b det kan väl inte vara så noga? Det löste ju sig i alla fall och alla gäster hittade (på lite olika sätt och vägar) ju hit trots att jag sagt 20b. Kan ju hända att nån hade fest där oxå, men annars var ju min fest på 22 b, eftersom det är där som jag faktiskt bor. (Var tvungen att tjuvkolla på ett brev innan, var så säker på att det skulle stå 20... Det gjorde det inte.) Hjärnsläpp Allan. Förvirrad? Va, vem då, jag? Portkoden är dock densamma på gårdens alla dörrar. Kunde blivit VÄLDIGT och ännu mer förvirrat. Men roligt.
...när det blir vår? Det vet man inte. Men man kan längta dit väldigt mycket som jag gör just nu. Jag behöver F u r e t nu, jag behöver Jennie, Åsa, Sanna och alla dom andra goa! Tokbehöver.
...om man ska kämpa eller ge upp? Det vet man bara. Jag ska kämpa järnet för att reda ut härvan hos di gamle med start imon bitti. Nu har jag samlat kraft och vilat färdigt. När jag pratade med lilla mamman igår så hörde jag hur hon faktiskt hade veknat och kanske ev kunde tänka sig att jag skulle få hjälpa henne lite, att hon tom hade börjat vänta på det lite. Det är sviiinjobbigt att dra i den här härvan, men jag ska bara stänga av mig själv och göra det. Blunda och köra. Nånstans kommer vi ut.
...hur man ska få världens största lampa att lysa? Jo, det löser man med lite el. Först måste man bara ha en sladd som räcker till kontakten långtbåttijenom. Det har inte jag.
Godnatt alla fina människor som var hos mig igår. Saknar er.
