Jag borde inte dokumentera den här dagen, men jag gör det ändå. Det kommer åtminstone gå fort.
Det var den pissigaste alla hjärtans dag på många år. I mitt yrke krävs att man är på topp varje dag. I alla fall är det så det måste se ut. Även de dagarna då man helst hade velat sitta gömd på kontoret med stängd dörr, grått ansikte, röda ögon och med en lapp på dörrn att inträde sker på egen risk. Idag hade jag en sån dag... Och då skulle jag käckt stå på en liten mässa!
På en mässa behöver man inte bara vara på topp. Man behöver även lägga på ett litet extra kol och verkligen VARA PÅ TÅRNA och den allra senaste uppdateringen av sin egna programvara. När det kliver fram en gammal sur konsultjävel som undrar "vad är dom här grejorna bra för? kan ju omöjligt fungera..." så är det även bra med ett kryddmått tålamod. Det hade jag ev inte idag.
Som "tur var" så var det väldigt få besökare idag, många anmälda som aldrig dök upp. Jag hade Dupontarna från Sthlm som monter-grannar och helt ärligt så satt jag mest hos dom och hängde. Det kändes lite bättre då, eftersom dom är nåt av det galnaste man kan hitta. Dom levererade som vanligt och lurade mig t.o.m till skratt. När dagen var slut försökte dom övertyga mig att stanna över i Linköping (där vi ska va imon) och gå med dom på Olearys för nån AIK-match dom prompt skulle se. Det skulle bli SÅ roligt, sa dom. Övriga gänget gjorde allt för att få med mig på LHC-Rögle live i Cloetta (särskilt Skåne-Nina). Men jag bara vägrade att pynta 240 spänn för den matchen... SÅ JAG TACKADE FÖR MIG OCH KÖRDE HEM! Vilken jäkla skräll.
För hemma var det ju så mycket roligare... Skulle kunna dra en lång historia här nu om fyra sportlovslediga korvar till snart 16-åriga, kurviga och mycket lata flickebarn som låg i drivor i mitt hem - och två sängar som skulle byta plats med varandra på 1a och 2a våning i detta lilla bo... Där den ena sängen var för fet för att klara svängen i trappen... Vilket upptäcktes EFTER att den andra redan var nere... Men jag skiter i det.
Tänker heller inte referera särskilt detaljerat till kvällens samtal med lilla mor som jag tillslut ringde för att ge en kram på alla hjärtans. (För HON hade då rakt inte tänkt att varken ringa el skicka nåt kort idag, som hon gjort i hela mitt liv. Nä, hon ska ju ändå dö vilken minut som helst - så det var ju ingen idé) Det spårade ur något från min sida kan man säga... och jag brast ut i tok-gråt av maktlöshet mitt i en mening. Men när vi la på var vi i alla fall "överens" om att imon får jag boka en tid hos en läkare och nästa vecka köra å hämta henne och ta med henne dit. Men jag tror det när jag ser det. Helvetes jävlar vad jobbigt detta är. Jag önskar inte ens min värste ovän i livet att behöva gå igenom nåt liknande...
Och dagens tips:
Försök inte att sätta upp världens största taklampa efter kl 22 på kvällen efter 3 mässdagar, 1 vansinnesutbrott och 1 hysteriskt gråtanfall. (2 gråtanfall förresten, 1 i bilen på e4an med) Det blir helt enkelt inte bra! Och ja, det var jordens underdrift.
God natt allt jävla elände på jorden, lampor, för stora sängar, apatiskt deprimerade mödrar och alla som haft en bra alla hjärtans dag. (Kul för er...) Vi ses imon.