Hjälp. Något har blivit fel, det är bara jag som är vaken i världen. Så kändes det i alla fall när jag apatiskt och med två mycket små och grusiga ögon letade igenom Taapas kolsvarta gator efter en min bil kl sju imorse. Att det ska vara så svårt att komma ihåg var man parkerar bilen? Jag behöver verkligen komma på nåt knep för att lösa det problemet.
Det var en chock att komma till jobbet. Det kändes fånigt och overkligt. Hur i hela härligheten kan det bli så efter knappt två veckors ledighet? Jag ägnade 10 minuter i en sval dusch imorse till att försöka vakna och under varje enda vattendroppe som föll försökte jag komma på ett riktigt bra kryphål till att få stanna hemma. Vara sjuk? Ringa och smygkolla hur mycket komp jag hade kvar? Eller bara rymma till ett annat land utan att säga nåt till nån? Kunde inte fatta att semstern bara var borta lika fort som den kommit. Och var ända in i röven på Cyndee Peters tog dom här veckorna vägen? Jag hade en ENORM ledighet framför mig, jag skulle hinna med SÅ mycket. Det kändes som om jag blivit lurad!
Att starta upp från noll efter 12 månaders jävla urladdning (det var precis så det kändes nämligen) är oxå precis så tungt som det låter. Och här kom nästa chock. Folk jobbar faktiskt! Det kändes ännu mer overkligt. Såna här dagar ska telefonen vara tyst och mailen stilla. Så är icke fallet... Jag är inte pigg och trevlig - men jag kan spela! Men det kändes fortfarande bara väldigt fel att vara här...
Så när chefen nyss ställde sig på tröskeln, lyfte ena ögonbrynet och sa:
- Skulle inte du vara ledig idag?
så tänkte jag att den mannen har ju noll koll...
- Ööh... Naee.. Det kan jag vara om du vill, men det tror jag inte..
- Nähä. För det står "K" på dig på semesterlistan. Och "K" betyder ju kompledig. "J" betyder jobba och det står det på mig tex...
- Jaha... Gör det...?
- Ja. Det är bara att vika ner sig och gå hem.
Amen va schöen. Tidsoptimisten och livsnjutaren AKP hade ju kryssat i den där jäkla listan för evigheter sen och har väl inte direkt kikat på den på samma evighet... I HUVUDET var jag bara ledig tills den 2a. I verkligheten var det visst nåt annat. Det är nåt fel på mig, jag behöver vård.
Jaja, men nu är jag ju ändå här. Fan oxå.