Det är märkligt så stökigt det blir i skallen när man har feber. Jag har nog sovit minst hälften av dagen, men det känns som om jag har tänkt samma tankar även då jag sovit, som de timmar jag varit vaken.
Hela dagen har jag fantiserat om att gå till Willys och handla Alvedon, glass och nåt käk som bara går att värma till, typ tomatsoppa. (Har inte en enda tablett hemma, bara en dunder-värk-sak från fot-epoken. Betvivlar att den tar febern?) Och jag har varit SÅ nära flera gånger. En gång kom jag till köket, en gång till soffan, en gång till badrummet och en gång orkade jag bara sträcka ut handen efter luren. (Det var nu...)
Imorse var jag även helt säker på att jag skulle gå på 1a lektionen i min keramik-kurs som är om en kvart. Inga problem om jag bara gick å köpte lite Alvedon först, då skulle jag fixa ett par timmars drejande lätt. (Då tänkte jag inte på att det skulle vara ett problem att bara fixa själva tabletterna) Helt självklart oxå att den kursen börjar idag just idag, när jag har över 39 graders feber för första gången på 15 år. Nån som är förvånad? Fock.
Men nu laddar jag. Jag är het som en kamin och funderar över hur det skulle se ut om jag bara tar plånboken i hand å sen bara tar på mig nåt på fötterna? Bara för att svalka av mig lite lixom? SÅ skönt det vore. (Å så mycket snö jag skulle smälta undan) Men det ligger en skola precis intill, tänk om jag möter nåt sent fritidsbarn, det kan få men för livet. Vill jag ju inte orsaka.
Jaha. Nu gör jag det. I efterhand kommer det att synas exakt vilken väg jag tog. Det blir där det inte längre finns nån snö.
/Gumman tö