Förutom skallebanken och att det givetvis inte gick och sova inatt, får jag nog vara nöjd med min comeback i vardagen. Men varför i hela friden sover man gott i flera veckor och sen plötsligt så fort man vet att man ska upp och jobba så går det käpprätt åt hecklefjäll? Vad är problemet? Vad är det för fel på mig? Vid tolvsnåret somnade jag till som först - bara för att vakna 20 min senare. Sen var det ju lögn i helsicke att somna om igen... Jag vägrar att halka in i det där igen.
Men lycka är att upptäcka att man ligger ute med 4500:- på jobbet som man inte fått ersättning för. Jag tyckte väl att det var vääldigt mycket månad kvar på den här lönen... Så - där rök fiskpinnarna tebax in i frysen. Nu blir det bara oxfilé igen. Och lite mera avlopp i Helsingborg. Det är ju ingen hejd på vilka roliga hål det finns att fylla.
Mina vänner stöttar mig helhjärtat, totalt och fullt i mitt nya nyttiga liv där jag just nu håller på att gå igenom den mycket besvärliga, sockeravgiftande fasen. (Om jag skäller ut någon utan anledning de närmsta dagarna så kan vederbörande bara strunta i det) Jag har just ägnat en kvart till att förklara för Annelie att i år blir det inget semle-race genom stan, oavsett hur mycket vi annars brukar ägna oss åt det. Men hon gav sig inte. "En liten minisemla och en promenad bara då?" sa hon tillslut sårat med putande underläpp. Det är inte riktigt så det funkar att bli av med sitt sockerbehov... Det handlar om att utesluta varje liten kolhydrat tills kroppen är övertalad och därmed tappat intresset för dito. Att trycka i sig en semla och sen tro att man kan kompensera det med en promenad... är inte riktigt att göra kroppen en gentjänst. Tråkigt men grymt effektivt. Men som sagt, tack för oändlig support som alltid.
Jag överväger att krypa ner jämte Emelie (som dök upp för en stund sen för mammavecka) i bingen ikväll. Jag sov alltid hos henne när hon var liten, för att hon drömde så mycket oroligt. Eller för att jag själv sov bättre där om jag ska vara ärlig... Jag vet att hon gladeligen skulle ligga sked med mig natt efter natt det frusna lilla stycket. Kanske dags att försöka med det igen.
Natti natti.