Svaret på gåtan

Den som såg en stressad kvinna med en omgång kladdig hårfärg rinnandes utför hela huvudet, rusandes över Taapa sent ikväll, såg inte mig. Det var bara nån som var väldigt lik. Om nån såg samma kvinna (med en handduk virad om nacken) kasta sig in i en bil med en femtonårig som liknar min, så var det inte heller jag. Inte heller hon (med hårfärg som skulle sköljts ur för länge sen) som jagade 26ans buss i samma bil med samma femtonåring och fick fatt i den borta vid tändsticksområdet - var jag. Jag skulle aldrig gå ut under tiden jag färgar håret! Men det var likt.

Hög tid för sänggång! (Eh..läs soffgång.. Just nu har jag visst ingen säng. Alls.) Jag laddar för att få ihop så många timmar som möjligt, det kan behövas inför det kommande dygnet. För imon kommer min åf Rikard från Växjö och med sig har han en skara på 12 sköna gitarrister (kunder). Totalt med ett par andra kunder och lite annat löst folk blir vi 16 glada för fri hopp å lek i Jönkeboda.

Så vad roar man dom små liven med? Vi börjar med lite allmänt samkväm i stan, sen middag och hockey (surprise!) och sen finns det en risk att det kan bli sent. Jag har varit med förr när Rikard varit på det humöret. Men jag har varit så himla fiffig och anmält mig frivilligt som chaufför hela kvällen. För på fredan har jag nämligen fullt schema med samma liga på fabriksvisning och företagspresentation (den ska jag visst svänga ihop mä.. gott om tid..) ute i T a b e r g.

Nähä. Dags för lite sov. Och jag har äntligen löst gåtan. Inte konstigt att jag inte fått nån logik i varför jag sover så ojämnt.

Stackars sate...Vem det nu än kan va... Men hör av dig till mig, så vi kan reda ut det här.