Anna-Karin, du gör saker jättebra. MEN... Du kan välja att göra saker som du alltid har gjort dom - och fortsätta att ha det jättejobbigt. Eller så kan du ändra på små saker och få ett mycket lättare och enklare liv. Busenkelt, eller hur? Så idag ägnar jag mig åt lektion nr 1.
Lektion nr 1: "Sluta tro att du är superwoman och be om hjälp."
Jag trodde att det var en klyscha, att folk går omkring och skyller på hur dom har haft det i sin uppväxt och därför är dom som vuxna kraftigt dumma i huvudet, mördare, har udda böjelser eller bara lata. Stackars dom. Men så är det inte alls säger coach. Han säger att det ÄR så på riktigt! Att man formas av sin uppväxt och därför sitter beteendet djupt rotat inuti efter hur man blev formad.
Detta är en aha-upplevelse för mig som aldrig har trott att det var lagligt att tänka så. I min uppväxt kunde jag inte be om hjälp utan att det fick väldigt stökiga, obehagliga eller jobbiga konsekvenser. Kontenta: be aldrig om hjälp, lös allting själv så kanske det inte händer nånting. Men nu är jag vuxen. Nu ska jag lära mig att be om hjälp och förstå att inget farligt kommer att hända. (Jag är skeptisk. Mycket...)
Jag börjar med dom jag litar på mest, fantastiska Ewa och hennes Jörgen. Igår mailade jag en lång lista till honom på saker som jag behöver hjälp med. Idag är dom här och hjälper mig med det som superwoman inte kan och därför inte är superwoman. För jag kan inte (nu säger jag det här högt, fy bubblan va läskigt och va ont det gör) ...jag kan inte borra i betong och jag har inte tålamod att få upp saker rakt!
Jag övar mig en gång till. Det var ju faktiskt inte så farligt:
- Jag kan inte allting.
Men det kan Jörgen. Superman. Eller om vi kallar honom Lasermannen.
