Jag vaknade dessutom med spenderbrallorna på. Eller kanske inte bokstavligen då... Men sen blev det faktiskt en del shopping idag. Jag behövde pigga åpp mig lite, med lite färger. Varför har jag en garderob med 80 % svarta kläder när jag inte alls känner mig som nån som ska gå klädd i svart hela tiden? Muchos myskos det mä.
Kajsis har spelat innebandymatch. Jag vågade inte ens titta på... Men jag ställde en försiktig kontrollfråga när jag hämtade upp henne efteråt.
- Alla armar och ben hela?
- Japp.
- Gått.
(I den här familjen frågar vi inte efter seger eller förlust. Armar utan gips räknas som seger)
Jag har nog inte mycket mer att säga om idag... Jag skulle kunna berätta om att jag dessvärre återigen har ägnat ett antal timmar på grubbel som jag trodde att jag släppt hyfsat. Men nej... Och jag tror dessvärre inte att någon mår bättre av att jag släpper ut mina tankar här heller. Och inte blev jag mycket klokare av grubbleriet heller. Så nu släpper jag det... Eller försöker. Imon är det jobb och det är bra, då får hjärnan hålla sig upptagen med frågor som det faktiskt finns svar på.
Men mest av allt har jag bara varit glad idag för att Karin är vaken och och kan skicka sms! Så jäkla härligt. Nu ska här lagas medda! Mammas biffar stog på önskelistan hos döttrarna. Så gärna så... Jag kommer i mina brallor igen. Gått! Det är bara att köra på. (jag har brallor i mindre storlekar oxå, som ligger i garderoben och skäms medans dom väntar på sin tur)
Och pssst... Nu är det vår. I alla fall hemma hos mig.
