Mamma mia, vilken dag. Trodde aldrig att jag skulle komma ifrån jobbet, men nu är jag hemma. Det snurrar i skallen, men jag har fått gjort massor. Tror jag. Jag tappade kontrollen strax efter lunchtid, sen var det bara att stampa på varje brand i den ordning dom började pyra. Vid tretiden satt vi bara på varsin kontorsstol och fnissade åt situationen, den är helt kaotisk. (och snart ohållbar) Om inte produktionschefen klappar ihop, all hans personal går hem och han stänger verksamheten helt - så har vi ett nytt rekord när fredagen kommer. (vilket är högst troligt att vi har) Då ökar vi årets januari med dryga 20% gentemot förra årets januari. Det är rätt mycket på 3,5 säljare... Så på fredag blir det kalas. Igen. Jag har maten. Igen. Det är ett jävla firande.
Så vad ska jag göra med dom två timmar som är kvar av den här måndagen innan jag stupar i säng? Va? Nåt riktigt skojigt måste jag ju kunna hitta på? Just det ja. Betala räkningar har jag lovat mig själv. Åh va roligt.
Och mina små har flyttat över till pappsen idag. Tystnaden ekar. Inte för att jag ser dom särskilt mycket ens när dom är här, men det gör så ont när ingen springer och rycker i kylskåpsdörren, när ingen blött ner hela badrummet, när ingen strör grejor omkring sig i hallen och när ingen kommer och pussar mig godnatt... Jag kommer aldrig att vänja mig.
Jaja. Det kommer fler måndagar får jag hoppas. Den här blir nog inte mycket mer än så här.
Och ja, jag vet. Mitt ena öga ger sig iväg när jag är slut.
