...smicker var nåt i hästväg. Där gick du omkring och trodde att jag var iskall. Och här gick jag omkring och trodde detsamma. Jag måste nu bara berätta för hela omvärlden att så är inte fallet! Jag är högst populär, och mycket hett villebråd. I fredags blev jag uppraggad av en 28-åring. Han klev helt sonika fram till mig och mina vänner och förmedlade sina tankar, högt och tydligt mitt i en mening. Efter att jag hostat upp vinet som jag satte i vrångstrupen försökte jag lista ut vem det var som utsatte mig för skämtet? Vem han slagit vad med? Om han hade en hjärnskada? Eller om han möjligtvis var ordförande i Blinda & Korkades riksförbund? Men nejdå. Det var äkta kärlek vid första ögonkastet hävdade han. Söte lille valp. (han var jättesöt, görsexig, oskyldigt pojkig, artig, smart och tokig. Nån liten oskyldig piercing i ögonbrynet kanske men det har ju ungdomen.) Jag log och bestämde mig för att han var packad och att han skulle ta fram skämskudden när han nyktrat till... Men när han nyktrat till...
fick jag ägna ett antal timmar till att övertyga honom om att jag snart blir 41 och att han inte blir mer än 28 och att det ev var ett problem. Men det hade ingen som helst betydelse för lille voffsingen och han blev putt och sa att jag hade fel inställning. Sällan har jag hört så många klyschor, den ena sämre än den andra: "ålder är bara en siffra" "du vet hur det är med riktigt fint vin... det blir bara bättre med åren.." och bluttan blä. Så jag fick byta taktik och försökte på ett vänligt sätt istället förklara att det egentliga problemet är att jag inte vill ha en VALP utan faktiskt kan tänka mig en MAN. (säg det snällt till nån om du kan...) Hujeda mig. Men det bet inte heller, jag behöver gå en kurs i kommunikation. Så jag håller fortfarande på att leta efter snälla argument! Hur länge orkar en kärlekskrank 40-årig tant stå emot? Expriment pågår forftarande. Men kontentan är: Han gör underverk för mitt för tillfället väldigt sargade självförtroende. Jag är het.
...mys, har varit en enda ormgrop med döttrar. Matmys, soffmys och filmmys så det står härliga till. Allt från brunch till Hypnotisören. (Kajsas kommentar: va? kan man hypnotisera i verkligheten? Jag trodde bara det var på film! Dagens ungdom är så itutade med att allt som händer på film bara händer på film - att dom inte vet vad som är sant och inte. Lika intressant som skrämmande.) Jag skäms ingenting för att jag inte fått nånting direkt vettigt gjort på hela helgen. (fast mysa med döttrar och laga mat är ju ganska vetttigt?)
...praktiserande av lektion 1 och 2, har gått ganska bra. Jag sover som ett barn för tillfället (ja, jag vaknar okristeligt tidigt men jag sover gott och sammanhängande 6-7 timmar/natt) Jag har varvat ner, inte haft några problem med lite lägre krav och jag har bett om hjälp. (emelie fick gå ut med soporna igår) Dessa hjälpmedel i min personliga utvecklingsplan har nog tyvärr fått stå lite åt sidan i veckan som förflutit. Det har varit så rörigt att jag haft full sjå att hålla huvudet över vattenytan och inte alls kunnat fokusera på mitt nya tänk så mycket jag har velat. Jag inser att det är dags att inplementera lektion 3, det blir den hittills svåraste och avser det ämne som är grund för hela samtalet. Nämligen: Sluta ta skit och sätt ner foten.
Coach förstod inte alls min strategi att alltid vända andra kinden till. Han hade ruskigt många otäcka exempel på vad som kan hända om man sväljer i för många år. Vi blev nästan osams där... Men såklart har han rätt, han fick mig att förstå det tillslut. Så hur gör man? Det här är min skräck i livet. Jag kommer nu bli obekväm för människor som är vana vid att kunna köra över mig. Jag ska absolut inte bli varken en skata eller näbbgädda. Så hur sätter man ner foten? Jo, fick jag lära mig - man säger bara så här när man blir överkörd av tåget: "Nu gör du mig ledsen.Det här är inte ok för mig."
Vaaaaaa? Vad säger du om den? Låter ju busenkelt, eller hur? Man får säga så, det är helt ok! Det är så man sätter en gräns tydligen. Och om man sätter en gräns vinner man respekt. Det är alltså nu den riktigt svåra biten börjar. Men jag är laddad, nu bara väntar jag på ett tillfälle där jag blir kraftigt överkörd så jag kan säga dom fina orden och se vad som händer. Men jag får förmodligen vänta ända tills imon.
Nähä. Orkar vi se en film till tro?