Han kommer inte efter mig. Jag hittar snabbt en taxi och pustar ut. Men innan jag är hemma har han ringt två gånger. Jag stänger av ljudet och lägger telefonen i väskan. Förbannar mig själv för kvällen. Hur kunde jag vara så korkad?
Dagen efter vaknar jag med huvudvärk och tomt kylskåp... Konstaterar att jag har totalt 6 missade samtal från Ronny, drar på mig löpardojjorna och drar ner mot stan för att hämta bilen och åka till jobbet. Halvåtta ringer jag kontoret för att säga att jag blir en halvtimma sen. Min kollega svarar med ett flin.
"Tja! Vad gjorde du igår? Ute å svirade?"
"Nä, inget. Jag har ont i huvudet bara."
"Jasså du... Det säger du... Nån som heter Ronny har ringt och sökt dig."
"Jaha."
"Vem är det?"
"Ingen aning."
"Haha, eller hur. Va fan har du gjort nu?"
"Inget. Du vet att jag inte kan prata så här tidigt. Ses."
När jag kliver in på mitt kontor sitter mina båda säljkollegor bekvämt i mina besöksstolar med varsinn kopp kaffe och stora leenden i sina ansikten.
"Ronny har ringt igen", säger Andreas.
"Gå ut. Låt mig va. Det är inte kul."
"Vi tror vi vet vem det är", säger Pierre överlyckligt.
"Jaha? Kul för er. Har ni nåt emot om jag startar min dator och jobbar lite? Det var ju ändå därför jag kom hit..."
Jag klarar mig flera timmar utan att Ronny får tag i mig. När Pierre sticker ut på ett kundbesök smiter jag in till Andreas och bryter ihop.
"Snälla hjälp mig. Vad ska jag göra? Tänk om han är psykopat och börjar följa efter mig? Jag är livrädd."
"Haha, det kan han ju inte. Säg till honom på skarpen så ska du se att han slutar."
"Vadå kan inte? Varför skulle han inte kunna det?"
"Han har ju sambo, skulle ju hon märka. Haha."
"VA?"
"Ja...?"
"Sambo? Nä. Jag har ju för hvete varit hemma hos karln. Där fanns ingen sambo."
"Jo... Min tjej känner henne. Hon är ju också sjuksköterska. Jobbar natt ibland..."
"Men...?" Jag är ett enda stort frågetecken. Vi skrattar hysteriskt i fem minuter. Jag kan nästan inte vänta på att få ringa upp Ronny.
"Hej Ronny!"
"Heej... Du tack för igår. Vill be om ursäkt lite. Det var ju så dumt att du gick. Kan du inte komma förbi ikväll igen?
"Visst! Kommer din sambo Lena att vara hemma då eller blir det bara du och jag igen?"
"Eehh..."
"Och när du säger att det kommer bli du och jag i framtiden - menar du "du, jag och Lena" då? Eller bara du och jag? Eller föresten, det kanske är bättre att jag frågar henne? Jag tror att jag slår henne en signal på en gång."
Ronny har aldrig hört av sig igen efter det. Och jag har lärt mig att aldrig säga ja när jag känner nej.