Det som skulle blivit en shoppinghelg blev en helt vanlig livsnjutarhelg. Visst köpte vi nån julklapp på stan igår men det ville liksom inte lossna riktigt. Det kändes nästan mer intressant med Lagmarks, Helsing och självaste myset.
Vägen hem från gågatan upp till Tågaborg tog en stund. Mest för att Petterssonskan fick för sig att hon ville gå in på Telegrafen. När vi (jag, Jennie, Sanna och Vejsan) passerade där utanför såg jag ett litet jazzband som satt och lirade, för en väldigt blandad pub-publik. Halvgula buckliga, tonade rutor och precis sådär lagomt "Nyhavns-likt". Ett sånt där hak som man slinker in på bara för stämningens skull, dricker nån halvljummen öl och struntar fullkomligt i vilken målgrupp dom vänder sig till. I alla fall brukar jag göra så och det brukar bli så bra så.
Jag är inte ens särskilt förtjust i jazz. Men vad spelar det för roll när det är själva stämningen man är ute efter? Hm... Svårt att förklara märker jag. Jag vet nog inte riktigt själv vad jag menar. Och mina argument lyckades inte övertyga resten av sällskapet igår heller. (tog en stund på den trottoaren kan jag säga. beroccan hade gått ur kroppen...) Var väldigt nära att det slutade med att Jennie tog Veja och gick hem, för att jag och Sanna kunde tänka oss en stund därinne. (egentligen tror jag att det var rollatorn som stod utanför som var mest avskräckande) Vi hade redan konstaterat att vi börjar bli gamla, eftersom vi tyckte det var mycket roligare att lulla runt som vi gjorde igår än att satsa på att gå ut på kvällen. Så rollatorn blev väl droppen som fick bägaren att rinna över. Ja kära barn, är vi gamla nu alltså som gillar eftermiddagskroglivet bättre?
Men men. Jag är väääldigt flexibel så vi knatade hem till Pelle som stod med alla armarna i grytorna. Hemgjord glögg, ostar, fikonmarmelad och sen ljuvlig fisksoppa med allt möjligt smask i - hade han på kvällens meny till oss. Lyx! Till efterrätt blev det en GT och Så mycket bättre. Fint ska det va. Herregud, grogg och familjeunderhållningsprogram. Jag känner mer och mer hur lik jag börjar bli mina egna föräldrar. Snart blir det väl hemmet.
Imorse hade vi tänkt oss frukost på Grand. För där får man punktbeställa omeletter. Gillas. Men det var fullt där. Så det blev en stadig frulle/brunch på Mollbergs hotell istället. Gööörmysigt. Ännu en vuxen prioritering. (men vi såg inga pensionärer)
Sen gjorde vi en grundlig check på Furet. Kollade alla vänners stugor oxå, när vi ändå var där. Alla fönster och dörrar hela. Check. Inget som gett sig iväg i vinden än. Galet vad det blåste när vi lämnade H-borg vid 13-tiden. Bäst att ta sig hem tyckte vi. (orkade ändå inte äta mer) Plockade snabbt upp Kajsan i Dalsjöfors och dundrade hem den sista biten.
Så nu hemma i mörkret. Jag har noll planer för den kommande veckan. Känner mig helt tom. Varför måste allt hända samtidigt och sen inget alls? Och visst var det fredag nyss? Den här helgen försvann ju bara... Är det fredag snart?