Ibland är det jobbigt. Idag är det jobbigt. En del har dåliga hårdagar. Jag har dåliga fotdagar. Nu ger jag upp. Nu skiter jag i det här.
Jag har nu provat alla skor och alla sulor på hela A6. Det finns inget som funkar. Va fan ska jag ha på mig i vinter? Jag har aldrig kännt mig så ful i hela mitt liv. Stackarn på Hälsobutiken som packade upp alla förpackningar i ett helt Scholl-ställ och slog knut på sig själv för att hjälpa mig. Men nää. Jag hoppas att han inte har provis-lön får då blir det nog nudlar ett tag framöver för honom.
Och det som kändes så bra för ett par veckor sen... Vad hände? Jag begriper det inte. Jag har inte gått varken mer eller mindre. Tvärtom. Det är inte många timmar jag har fuskat med mindre bra skor. Sulorna har jag alltid. Det blir bara inte bra. Tänk om det aldrig blir bra? Idag känns det verkligen som det mest sannolika. Va fan ska jag göra då?
Nu ger jag upp. Nu har det snart gått sju månader. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte se dom här jävla väggarna längre. Nu lägger jag mig ner och låter tårarna rinna. Imon ska jag åka upp till Jocke innan jobbet så han får tejpa mig och ge mig nytt hopp. Imorgon är en annan dag.