Andas. In. Ut. Puuuh...
På kursen förra veckan fick vi lära oss att när nåt känns svårt (läs omöjligt el jävligt irriterande) så ska man ta en paus. Typ gå ett varv runt huset. Stänga av telefonen. Blogga en skvätt.(sa han kanske inte då, men man kan väl tänka själv?) Eller nåt.
Så nu gör jag det. Paus. Paus. Paus. Andas... Tänk positivt... Bara 4 veckor kvar... Det klarar jag... Paus. Paus. Inte få ett utbrott.
Det är en exceptionell surdegsfredag på jobbet. Revisorer, adventspynt, felleveranser, golvläggning, "ensam" på kontoret. Det klarar jag. Ingen fara. Låt det ringa bara.
Så. Nu kan jag andas. Några timmar kvar bara, sen mot Dalsjöfors och di Gröne. Men nuuu känns det ju inte så tokigt mer. =)