Sommar: Fredag eftermiddag kl 14. Jag sätter mig i bilen och styr från jobbet. Hela helgen ligger framför mig. Fortfarande helt orörd men precis påbörjad. Som en fint inslagen present som jag nu får öppna. Förmodligen är jag på väg ner mot Skåne. Det kan inte kännas bättre.
Vinter: Ett par timmar på lördag eftermiddag. En stund i soffan med kaffe och en bok. TVn på lite tyst i bakgrunden. Lugnet ligger mjukt i hela hemmet. Om döttrarna är här så är dom oftast hemma just den fläcken på helgen. Dom är i sina och rum slappar. Kommer ut i vardagsrummet till mig ibland för att fråga nåt, kolla vad jag läser eller krypa ner hos mig i soffan för lite gos en stund.
Helgens bok blev en klar överraskning. Jag har aldrig kunnat ta till mig Alex Schulman. Förbannat dryg har jag tänkt. Jag köpte hans roman i rent utbildningssyfte. Tänkte att om han kan så kan jag! Men vet ni vad? Jag gillar den mycket! Han gör sig mycket, mycket bättre i skrift än i tal. Märkligt. Nu gillar jag honom. Han har tänkt mina tankar och skrivit ner dom. Väldigt likt min egen stil.
Och "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" är en väldigt enkel mening om hur det känns när man tycker väldigt mycket om någon, som ger en väldigt mycket energi. Fint tycker Petterssonskan.
