Ok. Vem fan har Liemannen intatuerad på magen? Inte nån som kan fånga mitt hjärta i alla fall. Nu verkar det iofs inte vara det som den här kvällen handlar om, det blir allt mer uppenbart för varje sekund som går. Att ligga mage mot mage innebär inte den konversation som jag hade hoppats på. Nä, det gör bara att karln har fri framkomlighet att äta upp mitt smink. Så han ägnar sig ymnigt åt det. Att gensvaret är så gott som obefintligt verkar inte bekomma denne alfahanne. Han stönar och stånkar och jag har nu full panik. Det är nu jag bara borde säga stopp och tala om att det här är nog ett litet missförstånd och sen tacka för mig. Det är bara jävligt svårt när jag redan väntat alldeles för länge. Så jag gör ett halvhjärtat försök genom att vända mig om igen och säga nåt fyndigt om filmen som går i bakgrunden. Jag köper mig lite tid helt enkelt.
Detta gör i sin tur att han mumlar nåt ohörbart och hittar mitt öra. Bakifrån. Jag börjar be till Gud. Jag är inte särskilt kristen, men vi är ju trots allt i närheten av det som kallas för Sveriges Jerusalem. Och han har ju Jesus på korset tatuerad över hela revbenen. ”Käre gode Gud. Se till mig som liten är. Hjälp mig att ta bort mannen som ivrigt och noggrant rengör mitt ytteröra. Ge mig ett litet, litet tecken bara. Vad som helst, så att jag helt naturligt kan hitta en ursäkt att komma härifrån.”
Kanhända är Gud lite sur för att jag inte hört av mig på ett tag. (det kan vara 25 år sen jag konfirmerades) För han väljer att ge mig en uppenbarelse som är av motsatt effekt. Pang bom så får jag nämligen en blixt från den klara himmeln utanför! Jag kommer på vad det betyder att bli puffad på fejjan! Det är en ren sexinvit! Nån har sagt det nån gång och jag har sopat det under mattan och tänkt att det sånt som ungdomarna roar sig med och det rör ju inte oss vuxna, vanliga människor. Det var i ett läge när jag inte trodde att jag någonsin skulle bli 15 år igen, ligga i en soffa med en kåt tjur, bli uppäten bakifrån och önska att jag var någon annanstans. För det är den nivån vi befinner oss på.
Jag försöker igen. Snälla, snälla! Vad som helst! En liten brand i nån matta från ett av värmeljusen, en full granne som har gått fel och ringer på dörren, en telefon som ringer. Whatever! Och Gud hör bön. För plötsligt låter det: PLING!!! Det är ett sms i min mobil som ligger i jackan i hallen. Jag tackar min lyckliga stjärna (och Gud) för att jag inte har stängt av volymen just idag (som jag nästan aldrig har på, en gammal TP-skada) Jag far upp som en projektil ur soffan och får en kraftig whiphlash då herrns tungspets sitter fast i hammare och städ i mitt inneröra. Men det är det värt!
AK: Oj, jag måste kolla min telefon! Det kan vara nån av mina döttrar som råkat ut för nåt!
J: Mhm… Sa du inte att dom var hos sin pappa?Detta gör i sin tur att han mumlar nåt ohörbart och hittar mitt öra. Bakifrån. Jag börjar be till Gud. Jag är inte särskilt kristen, men vi är ju trots allt i närheten av det som kallas för Sveriges Jerusalem. Och han har ju Jesus på korset tatuerad över hela revbenen. ”Käre gode Gud. Se till mig som liten är. Hjälp mig att ta bort mannen som ivrigt och noggrant rengör mitt ytteröra. Ge mig ett litet, litet tecken bara. Vad som helst, så att jag helt naturligt kan hitta en ursäkt att komma härifrån.”
Kanhända är Gud lite sur för att jag inte hört av mig på ett tag. (det kan vara 25 år sen jag konfirmerades) För han väljer att ge mig en uppenbarelse som är av motsatt effekt. Pang bom så får jag nämligen en blixt från den klara himmeln utanför! Jag kommer på vad det betyder att bli puffad på fejjan! Det är en ren sexinvit! Nån har sagt det nån gång och jag har sopat det under mattan och tänkt att det sånt som ungdomarna roar sig med och det rör ju inte oss vuxna, vanliga människor. Det var i ett läge när jag inte trodde att jag någonsin skulle bli 15 år igen, ligga i en soffa med en kåt tjur, bli uppäten bakifrån och önska att jag var någon annanstans. För det är den nivån vi befinner oss på.
Jag försöker igen. Snälla, snälla! Vad som helst! En liten brand i nån matta från ett av värmeljusen, en full granne som har gått fel och ringer på dörren, en telefon som ringer. Whatever! Och Gud hör bön. För plötsligt låter det: PLING!!! Det är ett sms i min mobil som ligger i jackan i hallen. Jag tackar min lyckliga stjärna (och Gud) för att jag inte har stängt av volymen just idag (som jag nästan aldrig har på, en gammal TP-skada) Jag far upp som en projektil ur soffan och får en kraftig whiphlash då herrns tungspets sitter fast i hammare och städ i mitt inneröra. Men det är det värt!
AK: Oj, jag måste kolla min telefon! Det kan vara nån av mina döttrar som råkat ut för nåt!
AK: Näää. Det blev ändrat! Dom är hos mig!
Jag ljuger helt fritt och bättre än någonsin. Det är definitivt tillåtet i den här situationen. Det är Kajsan som fått sitt kontantkort påfyllt av pappan eller Stinan och kan åter kommunicera med omvärlden: ”Ååå mammiii! Asså helt sjukt att du är där!!! Har du sett Simons rum? Är han hemma? Har ni mysigt? Åååå! Svara fort! Hihihihi. <3 <3 <3” Jag svarar snabbt: ”Jag ringer dig strax!” Samtidigt som jag säger till Jonny:
AK: Det var Kajsa. Hon har låst ute sig igen. Suck! Himla onge.
J: Jaha… Så du måste gå då?
AK: Japp! Typiskt. Nu när vi hade så mysigt och allt.
J: Ja… Men du kanske kan komma tillbaka sen?
AK: Ja… Vi får se. Jag hör av mig. Hepårej!
Jag kommer aldrig att glömma hans min.